Dagboken

Onsdagen den 1/2-12
Idag hurrar vi för busiga Cooper, när han fyller 6 år. Grattis!!
Onsdagen den 25/1-12
Nu har vi rätt så kallt. -17 i morse, men nu på dan -13. Vi gick ner till skogen i alla fall. Där nere finns skoterspår som går hit och dit, ganska kul att springa i. Vi brukar jaga varann en bit, sen vänder vi och springer tillbaka, för man vet aldrig vart dom där spåren leder. Ibland är det svårt att välja när dom korsar varann.... Sent i går kväll var matte jobbig, hon gick bara och stirrade uppåt, det var nåt som kallas norrsken. Hur kul är det, när alla spännande spår finns på marken?
Tisdagen den 17/1-12
Jaha, nu är jag hemma igen! Visst blev jag lite glad när jag träffade familjen igen, men samtidigt ledsen när Jan åkte. Man vill helst ha allting samtidigt. Jag har haft jättekul, med många turer på fjället. Sen var mina hundkompisar i grannstugan där. Dom är kul att busa med! Allt gick väldigt bra, utom första kvällen, då jag tappade bort Jan i Funäsdalen. Vi gick på den vanliga skogsrundan ovanför byn och rätt som det var, var Jan borta. Jag hade bara kollat upp ett spår en bit bort (en ganska lång bit...) och sen såg jag inte honom. Jag hade kommit ner till byn och där var vår bil. Hmmm....tänkte jag, då kanske han gått nån annanstans, så jag gick över vägen för att kolla. Då var det några som blev oroliga för mig och trodde jag kommit bort. Det kanske inte var så smart att vara på vägen....Då fick jag följa med dom hem medan dom kollade upp vem jag var. För att göra en lång historia kort, så tittade dom i mitt öra, kollade datorn, ringde matte, matte ringde Jan och Jan kom och hämtade mig. Kändes lite snopet!
Söndagen den 15/1-12
Cooper: Nu är det slut på friden, i morgon kommer chefen hem. Då har Alice varit borta i mer än två veckor, måste vara rekord när det gäller fjällspaning. Undrar hur många vindskydd hon har kollat upp? Ska bli intressant att få höra. Jag måste vara här på dagis i tre veckor nu, både dag och natt, för min husse Roger har åkt på semester till Kanada. Var nu det kan ligga, långt borta är det har jag hört. Lite fräckt att åka ifrån mig så där, men jag får försöka stå ut. Tina hälsar!
Fredagen den 6/1-12
Cooper: Det är jättespännade i skogen nu när det är så mycket snö. Roliga spår överallt och spännade lukter UNDER snön. Det är där dom gömmer sig, sorkar och sånt. Ibland känner man inte riktigt igen doften, då blir det ännu mera spännande. I går hittade jag en stor snöhög med ett hål uppe på toppen. Var bara tvungen att sticka ner nosen där. Jag vet inte riktigt vem som bor där, men han eller hon var inte hemma.....
Onsdagen den 4/1-12
Cooper: Ojoj va mycket snö vi fått, nu är det riktig vinter! Idag var bollarna på benen så stora att jag fick duscha bort dom. Gick mycket fortare är att gnaga bort dom. Brallan har dragit iväg till Ljusnedal med Jan. Undrar om dom också fått snö? Då blir det väl springa i skidspåret för henne, antar jag. Inte så jättekul tycker jag, så jag är glad att matte inte åker skidor... Hörde ryktas om att hon gjort bort sig igen där borta, men jag tror hon får berätta det själv när hon kommer hem. Nu ska jag lägga mig i köket och njuta av doften från ugnen. Hoppas Tina och jag får smaka det som luktar så gott, vad det nu är...